Framtidsfrågor

Nu har sossarna kongressat färdigt för den här gången. Kongressen har, enligt deras egen utsago, föregåtts av en mängd rådslag om olika politikområden landet runt. Och då tror man förstås att det ska komma ut något nytt och stort, tankar som man inte prövat tidigare och idéer för förändringar. Resultatet, så långt jag har kunnat se, handlar ju nästan uteslutande om återställare. Fler i offentliga jobb, bort med skatteavdraget på hushållsnära tjänster, högre skatt för höginkomsttagare, 80% av alla löntagare ska försäkras om 80% av lönen vid arbetslöshet osv. Vem ska betala? Fler i offentlig sysselsättning kräver många fler gånger fler anställda i privata näringslivet. Vem ska annars betala? Högre bidragsnivåer kräver mer skattepengar, men ger incitament för att inte ha så bråttom med att få nytt jobb. Vill vi ha ännu fler som blir kvar i passivt bidragsberoende i upp till 16 år, som vi har haft exempel på i Mjölby? Kan man vara seriös och kalla sig feminist när man vill låta den företrädesvis manliga, subventionerade arbetsmarknaden - kallad rotavdrag - finnas kvar samtidigt som man tar bort subventionerna för det typiskt kvinnliga företagandet - hushållsnära tjänster? Är man ärlig när man kallar sig ett företagarvänligt parti om man samtidigt vill återinföra förmögenhetsbeskattningen - trots att man vet att det innebär kapitalflykt från Sverige, kapital som annars investeras i svenska företag? När sossarna äntligen har förstått att privata företag måste göra vinst för att bland annat ha pengar att investera i verksamheten - hurra! - så kontrar samarbetspartnern V med att fördöma den inställningen och gör klart, genom ett offentligt uttalande, att det tänker man inte gå med på. Varför lade sossarna ner så mycket möda på sina rådslag?

Carina