Ungdomsarbetslösheten.

Om det vore så enkelt som att kommendera fram praktikplatser i massor, få rätt ungdom på rätt plats, ta fram fler utbildningsplatser, få företagen att anställa fler - ja då hade det hänt för länge sedan.
Praktikplatser finns, samordnare för de samma finns också, men det är problem att matcha arbetslös person med tillgänglig praktikplats. Utbildningsplatser finns, men en del av dem är tomma eftersom en del ungdomar har tappat motivationen för att studera. Företagen väntar så länge som möjligt med att investera i mer arbetskraft eftersom de vet att det är ett stort och kostsamt åtagande som det kan vara besvärligt och dyrt att backa ifrån om det blir nödvändigt, exempelvis i en lågkonjunktur.
Det är problem som vi måste betrakta som möjligheter. Det är klart att det går att förändra, men det hjälper inte med mer pengar eller att peka med hela handen.
Jag är övertygad om att den nya skollagen kommer att medföra att färre barn och ungdomar tappar sugen och det är en viktig del av lösningen. Vi politiker måste få alla att förstå att man kan påverka sitt eget liv i den utsträckning man önskar, och att man faktiskt också har ansvar för att göra det.
Att eliminera ungdomsarbetslöheten är ingen quick-fix.

Carina